omega-3-fettsyrorna

Forskning vid Massachusetts Eye and Ear Infirmary på tvillingar visar att omega-3-fettsyrorna som finns i fiskolja minskar risken för att bli blind p.g.a. åldersförändringar i gula fläcken. Rökning ökar däremot risken.

Omega-3 minskar risken för att bli blind

omega-3

Ett högt intag av omega-3 fettsyror och fisk kan minska risken för åldersrelaterad makuladegeneration (AMD). I en ny meta-analys tittade forskarna på tdigiare studier som totalt inkluderade nästan 90 000 personer varav ca 3200 hade AMD. Omega-3 ser ut att kunna minska risken för åldersrelaterad makuladegeneration med så mycket som 38%.

Omega-3 motverkar åldersrelaterad makuladegeneration

Ginko Biloba - Ginkgo Biloba

Ginko Biloba har snabbt blivit en av de mest välkända örter för sina egenskaper att öka blodflödet i kroppen, detta medför i sin tur en hel del andra effekter.

Ginko sägs förbättra minne och hjärnfunktionerna eftersom blodflödet till hjärnan ökar och det skapar en effektivare näringstillförsel och syresättning, reaktionstiden förbättras, det förbättrar metabolismens effekt och diverse andra kroppsfunktioner genom sin blodflödande effekt. Ginko ger en boost av energi, och är en kraftig antioxidant, precis som te. Ginko har sitt ursprung i Kinas traditionella medicin.

Använd aldrig Ginko i samband med blodförtunnande medel.

Vill du läsa mer om Ginko Biloba kan du göra det här: Ginko Biloba

Försiktighet med antioxidanter viktigt vid cancerbehandling.

Läkemedelsinspektionen) om forskning han publicerade redan 1998 som visade på tumörers känslighet för fria radikaler. Antioxidanter skyddar kroppens celler och åtminstone vissa antioxidanter tros minska risken för flera cancerformer. Även tidigare har det emellertid varnats för att höga doser kan vara olämpligt när cellgifter och/eller strålbehandling ges. Orsaken är att de kan tänkas försämra effekten genom att även skydda tumören. Risken tas upp igen i Journal of the National Cancer Institute där forskarna gick igenom många tidigare publicerade studier.
Läs mer här Försiktighet med antioxidanter viktigt vid cancerbehandling

Ett glas rött vin kan minska risken för fettlever

Ett glas rött vin kan minska risken för fettlever

Forskare vid California university San Diego School of Medicine såg ett värde av rött vin när det kom till leverns hälsa. Rött vin visade sig minska risken för "Non-Alcoholic Fatty Liver Disease (NAFLD)" d.v.s. fettlever inte orsakad av alkohol. Dosen rött vin var "måttlig" och det var ett glas rött vin dagligen som minskade risken. Studien pekar emellertid också på att alkohol även i måttlig nivå ökar risken för fettlever genom att risken för NAFLD ökade med fyra gånger för de som de som istället för rött vin drack "måttligt" av öl och sprit.

Fettlever är en allvarlig sjukdom och välkända orsaker är alkoholmissbruk, vissa läkemedel, virussjukdomar, ämnen som levern inte "tål" och förgiftning. Fettlever innebär att fett lagras in i levern. Den extra fettvävnaden minskar ner levern funktion och blir lätt infekterad. Ärrvävnad uppstår därför lätt vilket kan leda till den kroniska och ofta dödliga sjukdomen skrumplever.

Fettlever och kost....Ett glas rött vin kan minska risken för fettlever

NAFLD är fettlever orsakad av andra orsaker än alkohol. En orsak kan vara kost och övervikt men det kan även orsakas av mer än alkohol. För inte så länge sedan antog läkare ofta att fettlever orsakats av för mycket alkohol även om patienten menade att de inte druckit onormalt mycket. Fettlever började emellertid visa sig även hos ungdomar utan andra orsaker än övervikt och felaktig kost.

Numera menar att även en felaktig kost och övervikt kan orsaka fettlever. Studier på djur pekar också på detta. Sådana studier har även visat att det kan vara så att en kost med högt GI anstränger levern och kan medverka till fettlever.

Alkohol skadar levern och övriga kroppen

Alkohol påverkar alla kroppens celler. Höga doser orsakar skador inte minst i levern och nervsystemet. När studier som dessa diskuteras ska man inte glömma att få andra faktorer lika ansträngande för levern som just alkohol finns.

I studien såg man just ett värde för ett glas rött vin. Det har inte bekräftast i andra studier. Överdrivet användning av alkohol är emellertid välkänt den vanligaste orsaken till både fettlever och skrumplever. Studien ska inte ses som en ursäkt för att dricka flera glas vin dagligen. Det finns ingen tvekan om att alkohol orsakar fettlever, skrumplever, depression, skador på hjärnan, vissa typer cancer och många fler sjukdomar.

Rött vin minskade risken för fettlever

Studien som California university San Diego School of Medicine gjorde inkluderade nästan 12 000 personer. Målet med studien var att undersöka om "måttlig" konsumtion av alkohol var bra för hjärtats hälsa och kanske förbyggde hjärt- och kärlsjukdom. Eftersom alkohol är en välkänd riskfaktor för levern följde man även leverns hälsa.

Om NAFLD var fallet eller inte avgjordes via blodprover. Utifrån det visade sig en måttlig konsumtion av rött vin reducera risken för NAFL med 50%. Det var hos individer som drack ett glas vin per dag. Sambandet fanns kvar även efter att man tagit hänsyn till ålder, kön, ras (översättning av "race" som är vanlig term i amerikansk forskning), utbildning, inkomst, kost, motion, BMI och andra markörer för hälsa.

Öl och sprit gav fettlever.....Ett glas rött vin kan minska risken för fettlever

I studien såg man inte någon reducerad risk för fettlever hos de som istället för rött vin drack öl eller sprit. Tvärtom ökade måttligt bruk av öl och sprit risken för fettlever (NAFL) med fyra gånger.

Alkohol även i måttlig nivå verkar med andra ord vara skadligt för levern medan något i rött vin kompenserar för detta samtidigt som det ytterligare reducerar risken. Det kan därför tänkas att något annat ämne än alkohol i rött gav det positiva resultatet.

Resveratrol bra för vår hälsa

Rött vin är rikt på antioxidanten resveratrol. Tidigare studier pekar på att resveratrol kan vara bra för vår hälsa och förebygga sjukdomar. Det handlar om övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Om rött vin är bättre för levern än öl och sprit vid måttligt bråk kan det tänkas vara resveratrol som står för effekten.

Det är emellertid inte nödvändigt att dricka rött vin för att få i sig resveratrol. Resveratrol finns även i röd druvjuice, russin, jordnötter och röda druvor. Nivåerna av resveratrol i ett glas rött vin är inte större än det lätt går att få från andra livsmedel. Det är därför olyckligt att mer eller mindre all forskning associerad till resveratrol görs avseende rött vin.

Ett glas rött vin kan minska risken för fettlever

Te och grönt te

Grönt te kommer från samma planta som te men bladen dödas snabbt vilket bevarar fler högvärdiga näringsämnen. Grönt te är kraftigt antioxiderande och skyddar mot en lång rad olika sjukdomar så som bl.a. flera cancersjukdomar. Grönt te kan underlätta viktnedgång.

Grönt te görs av bladen från Camellia sinensis precis som vanligt te, men bladen dödas snabbt.

Genom att bladen dör snabbt bevaras många av de nyttiga ämnen. Kinesisk grönt te har dödats med varm luft från en ved eld medan ånga används i Japan.

Camellia sinensis växer vilt i Sydostasien och odlas kommersiellt till största delen i Kina, Kenya, Indien, Kina, Japan, Ceylon och Java.

Grönt te ökar metabolismen och kan underlätta viktnedgång och öka uthålligheten.

Dricker du inte redan grönt te är det troligen det livsmedel som du kan börja äta som kan förbättra din hälsa mest. Grönt te slutar man inte att dricka.

Te är torkade blad från Camellia Sinensis

Drycken vi får från de torkade bladen av Camellia Sinensis när de läggs i varmt vatten är vad som kallas te.

Flera sorters te efter färg

Te kan delas in i flera varianter beroende på vilken färg de torkade bladen eller det färdiga teet får. Det som skiljer sig mellan teerna är bl.a. hur mycket de oxiderat, d.v.s. ämnen i bladen har reagerat med luftens syre.

Ju mer tebladen har oxiderat desto mindre finns kvar av de antioxiderande polyfenolerna. Antioxidanterna förbrukas under oxidationen. Ju mer oxiderade tebladen är desto mer koffein kommer de att innehålla. Svart te är mest oxiderat medan grönt te och vitt te är mindre oxiderade.

Svart te

Den svarta varianter förädlas fram genom att bladen efter att de plockats får torka något, men inte fullt tills de är torra, i sol eller halvskugga.

Under torkingen sker en nedbrytning av ämnen i bladen genom att de enzymer som naturligt finns i växtcellerna frigörs. Bladen rullas sedan och sprids ut i ett mörkt och fuktigt rum.

Under den här tiden sker ytterligare kemiska processer där ämnen i bladen oxiderar. Oxideringen ger bladen en kopparbrun färg.

Oolong te

Oolong te bereds på samma sätt som svart te men oxideringen avbryts innan den är "klar". Typiskt efter två till tre dagar.

Precis som grönt te kan oolong te ha en god antioxiderande verkan, men få studier beskriver effekten av vitt te. Genom att en längre oxidationsprocess sker bör mängden av antioxidaterna vara lägre.

Oolong betyder svart drake. Enligt en legend blev en lantbrukare bort skrämd från de torkade tebladen. När han återvände några dagar senare hade bladen oxiderat av solen. Därmed hade den svarta drakens te skapats.

Grönt te

När grönt te tillverkas ångas bladen (den japanska metoden) eller hettas upp med varm luft från en eld (eldas). Värmen stoppar enzymernas aktivitet i bladen. Bladen dör snabbt.

Den snabba döden bevarar de fenolföreningarna som står för den positiva effekt.

Gult te

Gult te tillverkas på samma sätt som grönt te men får torka under en något längre tid. Gult te har betydligt sämre antioxiderande verkan.

Vitt te

Bladen till dyrt vitt te skyddas mot solljus. Utan ljus bildas inte klorofyll och bladen blir vita. I övrigt liknade tillverkningsprocessen den för grönt te i mycket.

I vilken mån vitt te påverkar hälsan är osäkert. Färre studier finns än för grönt te.

Te från Kina, Indien, Ceylon och Java

Camellia sinensis växer naturligt i stora delar av Sydostasien. Under mitten av 1800-talet försökte det Brittiska Ostindiska Kompaniet att odla te i Indien. Robert Bruce utsågs som ansvarig för projektet och kom att intressera sig för kommersiell odling av det inhemska vilda teet.

Bruce ansåg att dessa skulle trivas bättre i klimatet. Han samlade in flera sorter och byggde upp stora odlingar av dem. Högre upp i kompaniet var man emellertid skeptiska och menade att smaken var sämre, vilket kan ha haft mer att göra med torkningen.

Bruce förlorade sitt arbete. Istället smugglade man ut 12 000 plantor från Kina. George Williamson som tog över efter Bruce kom fram till att Bruce hade haft rätt. De inhemska varianterna var lättare att odla och gav när de föräldades korrekt ett bra te.

Den sort som odlas idag i Indien är Camellia Sinensis var. Assamaica. Camellia Sinensis var. Assamaica odlas även i Ceylon och på Java.

Idag odlas det mer te av Camellia Sinensis var. Assamaica än av Camellia Sinensis.

Ch'a Ching

Under 800-talet skrev poeten Lu Yu boken Ch'a Ching som fortfarande är det stora standardverket över te. Boken var till ovärderlig hjälp långt senare när britterna skulle lära sig hur deras Indien te skulle föräldas, odlas och torkas.

Rosenrot

Rosenrot (Rhodiola rosea L.) tillhör familjen fetbladsväxter. I Sverige växer rosenrot i torrsand i de svenska fjällen, Hälsingland, Norrbotten, Bohuslän och odlas på Öland. Utomlands förekommer den särskilt i de arktiska områdena i Asien. Rosenrotens rötter doftar rosor vilket förklarar namnet.

Medicinskt anses rosenrot vara en adaptogen, d.v.s den hjälper kroppen att anpassa sig och hantera stress. Termen är långt ifrån entydig, men rosenrot har visat sig innehålla antioxidanter, verka centralstimulerande och öka fysiskuthållighet. Rosenrot tros även verka immunstimulerande. Immunstimulerande eller centralstimulerande örter bör användas tillfälligt och kan ge motsatt verkan efter längre tidsanvändning.

Utbredning och odling i Sverige

Rosenrot är flerårig och kan bli upp till tre decimeter hög. Vanligen växer flera tillsammans i små dungar. Rosenrot är vanlig i de svenska fjällen men förekommer mer sällsynt i Hälsingland, Norrbotten och Bohuslän. Bra odlingsmark inkluderar fuktig mark vid klippor. Den förekommer inte bara vild utan odlas på Öland.

Rosenrot är ett kosttillskott

Rosenrot (Rhodiola rosea), ginseng och shisanda (Shisandra chinensis) har beslutats vara kosttillskott av Läkemedelsverket. För att detta ska gälla får inte medicinska påståenden göras.

Rosenrot har intressant nog en tradition som kosttillskott. Rötterna innehåller en hel del C-vitamin och förr åt man dem stekta eller kokta som grönsak.

Bristsjukdomar och stärkande örter

Det var förr mycket vanligt med långvariga bristsjukdomar. Viktiga orsaker var en dålig kost, slitsamt arbete och outvecklad sjukvård. Särskilt mot slutet av vinterhalvåret var risken för näringsbrist hög. Stärkande örter på våren som gav C-vitamin och andra vitaminer fyllde på förråden. Andra växter som använts förutom rosenrot inkluderar brännässlor och björksav. Särskilt brännässla är inte bara rik på näring utan kan enkelt torkas och användas under vintern.

Infektionssjukdomar blev också då vanliga i spåren efter näringsbrist. Rosenrot som är rik på vitaminer och antioxidanter, och dessutom verkar lätt stimulerande bör ha varit användbar. Särskilt som rosenrot kanske även är lätt immunstimulerande.

Traditionell användning av rosenrot

Den grekiska läkaren Dioscorides blev först 77 e.v.t. med att dokumentera medicinska effekter hos rosenrot i boken De Materia Medica. Linné namngav den långt senare till Rhodiola rosea och rekommenderade den mot hysteri, bråck, svårmod, huvudvärk och impotens.

Traditionell medicinsk användning av rosenrot inkluderar även som stimulant, vid vandring på höga höjer och som stärkande medel vid sjukdom och svaghet. Rosenrot används i Asien mot influensa och förkylningar. Mongolerna sägs ha använt den mot tuberkulos och cancer.

Tyskarna beskrev under 1700-talet att rosenrot kan vara effektivt mot smärta, huvudvärk och bråck.

Modern forskning

1961 hittade Ryssen G.V. Krylov rosenrot i södra Sibirien. Hans forskning kom att peka på att rosenrot i någon utsträckning skyddar djur och människor från skadeverkningar av stress, gifter och förkylning.

Mer än 200 studier har idag gjorts på rosenrot. Egenskaper som har beskrivits pekar på att rosenrot kan ha effekt vid långvarig trötthet och stress, svag syresättning och oxidativ stress. Bakom egenskaper tros en centralstimulerande effekt finnas, en hög halt av antioxidanter och kanske att rosenrot stimulerar immunförsvaret.

Rosenrot är stimulerande och antidepressiv

Tidigt pekade forskning på råttor att rosenrot i små och medelstora doser verkade centralstimulerande. Råttor som fick rosenrot orkade simma längre tid. Större doser kan istället verka lugnande.

Studier på hjärnan visar att rosenrot stimulerar nor-adrenalin, dopamin och serotonin (monoaminerna). Även nikotinreceptor påverkas. Forskning pekar på att de aminosyror som bygger upp signalsubstanserna lättare kan passera genom blod-hjärna-barriären.

Att rosenrot kan vara en mild stimulant kan ligga bekom en användning som potensmedel och mot dåligt minne.

Rosenrot som centralstimulant

Den svaga centralstimulerande effekten är studerad och bekräftad på människor. En del kan få en ganska potent stimulerande verkan. Den kan därför vara till hjälp vid kronisk trötthet. Det finns studier som visat att rosenrot tillfälligt kan höja den intellektuella prestationsförmågan, t.ex. vid examensskrivningar. Monoaminer, som dopamin, serotonin och nor-adrenalin, vilka påverkas av rosenrot har inflytande på vårt humör och rosenrot beskrivs ofta även ha en stämningshöjande verkan.

Exakt vad den centralstimulerande effekten beror av är dåligt beskrivet. Dock tror man att rosenrot motverkar COMT. COMT är ett enzym som inaktiverar dopamin, adrenalin och noradrenalin. Mindre COMT innebär mer av dessa signalsubstanser vilka alla är stimulerande.

För ökad uthållighet

Ett antal studier har genomförts där rosenrot visat sig tillfälligt kunna öka den fysiska prestationsförmågan. Studier pekar även på att rosenrot kan snabba upp återhämtningen. Rosenrot används även ganska ofta vid styrketräning för att motverka trötthet.

En teori, som det finns en del stöd för, är att rosenrot förbättrar energiomsättningen via ATP och kreatin. Det kan i så fall vara av värde vid både styrketräning och konditionsträning. Någon garanti för att effekten av rosenrot inte försvinner vid regelbunden användning om den märks finns knappast inte oavsett typ av träning eller dos.

Rosenrot för minne och potens

Den stimulerande effekten på dopamin kan tänkas motverka dåligt minne hos äldre liksom försämrad potens. Att rosenrot innehåller antioxidanter kanske också det motverkar demens liksom andra livsmedel som grönt te, frukt och grönsaker.

Rosenrot och immunförsvaret

Det anges ofta att rosenrot har en stimulerar immunförsvaret. Detta gäller ett stort antal örter. Entydiga "bevis" finns inte.

För immunstimulerande preparat gäller generellt att de ska användas tillfälligt. Efter längre tid kan de istället få en motsatt verkan.

Aktiva ämnen

Rosavin, rosarin och rosin är tre ämnen som finns i rosenrot men troligen inte i några andra växter hemmahörande i Rhodiola. Dessa ev. tillsammans med några till tros stå för den stimulerande effekten.

Flera typer av antioxidanter finns. Det gäller p-tyrosol, organiska syror som bl.a. gallsyra och olika flavonoider.

Biverkning och risker med rosenrot

Rosenrot har låg giftverkan och biverkningarna är få. En del kan känna att de får överskottsenergi i vilket fall dosen bör minskas. Lider man av någon särskild sjukdom bör särskilt undersöka vilka risker med rosenrot som kan vara aktuella för den sjukdomen.

Rosenrot har både en stimulerande verkan på centrala nervsystemet och möjligen immunförsvaret. Detta innebär att den endast ska användas under begränsad tid. Effekten kan annars bli den motsatta. Rosenrot bör inte kombineras med MAO-hämmande läkemedel eller växter.

Rosenrot kan ge intensiva drömmar. Rosenrot är olämplig för personer som lider av bipolära sjukdomar eller som har drabbats av mani eller någon typ av psykos. Rosenrot kan öka risk för mani i samband med behandling med antidepressiva läkemedel. Rosenrot kan förvärra psykoser och paranoia.

Rosenrot tros påverka energiomsättningen i cellerna. Om du lider av diabetes bör rosenrot endast användas med försiktighet.

Rosenrot vid graviditet och amning

Rosenrot ska inte användas om man är gravid eller ammar eller av barn.