Saturday, May 31, 2008

Försiktighet med antioxidanter viktigt vid cancerbehandling.

Läkemedelsinspektionen) om forskning han publicerade redan 1998 som visade på tumörers känslighet för fria radikaler. Antioxidanter skyddar kroppens celler och åtminstone vissa antioxidanter tros minska risken för flera cancerformer. Även tidigare har det emellertid varnats för att höga doser kan vara olämpligt när cellgifter och/eller strålbehandling ges. Orsaken är att de kan tänkas försämra effekten genom att även skydda tumören. Risken tas upp igen i Journal of the National Cancer Institute där forskarna gick igenom många tidigare publicerade studier.
Läs mer här Försiktighet med antioxidanter viktigt vid cancerbehandling

Ett glas rött vin kan minska risken för fettlever

Ett glas rött vin kan minska risken för fettlever
Forskare vid California university San Diego School of Medicine såg ett värde av rött vin när det kom till leverns hälsa. Rött vin visade sig minska risken för "Non-Alcoholic Fatty Liver Disease (NAFLD)" d.v.s. fettlever inte orsakad av alkohol. Dosen rött vin var "måttlig" och det var ett glas rött vin dagligen som minskade risken. Studien pekar emellertid också på att alkohol även i måttlig nivå ökar risken för fettlever genom att risken för NAFLD ökade med fyra gånger för de som de som istället för rött vin drack "måttligt" av öl och sprit.

Fettlever är en allvarlig sjukdom och välkända orsaker är alkoholmissbruk, vissa läkemedel, virussjukdomar, ämnen som levern inte "tål" och förgiftning. Fettlever innebär att fett lagras in i levern. Den extra fettvävnaden minskar ner levern funktion och blir lätt infekterad. Ärrvävnad uppstår därför lätt vilket kan leda till den kroniska och ofta dödliga sjukdomen skrumplever.

Fettlever och kost....Ett glas rött vin kan minska risken för fettlever

NAFLD är fettlever orsakad av andra orsaker än alkohol. En orsak kan vara kost och övervikt men det kan även orsakas av mer än alkohol. För inte så länge sedan antog läkare ofta att fettlever orsakats av för mycket alkohol även om patienten menade att de inte druckit onormalt mycket. Fettlever började emellertid visa sig även hos ungdomar utan andra orsaker än övervikt och felaktig kost.

Numera menar att även en felaktig kost och övervikt kan orsaka fettlever. Studier på djur pekar också på detta. Sådana studier har även visat att det kan vara så att en kost med högt GI anstränger levern och kan medverka till fettlever.

Alkohol skadar levern och övriga kroppen

Alkohol påverkar alla kroppens celler. Höga doser orsakar skador inte minst i levern och nervsystemet. När studier som dessa diskuteras ska man inte glömma att få andra faktorer lika ansträngande för levern som just alkohol finns.

I studien såg man just ett värde för ett glas rött vin. Det har inte bekräftast i andra studier. Överdrivet användning av alkohol är emellertid välkänt den vanligaste orsaken till både fettlever och skrumplever. Studien ska inte ses som en ursäkt för att dricka flera glas vin dagligen. Det finns ingen tvekan om att alkohol orsakar fettlever, skrumplever, depression, skador på hjärnan, vissa typer cancer och många fler sjukdomar.

Rött vin minskade risken för fettlever

Studien som California university San Diego School of Medicine gjorde inkluderade nästan 12 000 personer. Målet med studien var att undersöka om "måttlig" konsumtion av alkohol var bra för hjärtats hälsa och kanske förbyggde hjärt- och kärlsjukdom. Eftersom alkohol är en välkänd riskfaktor för levern följde man även leverns hälsa.

Om NAFLD var fallet eller inte avgjordes via blodprover. Utifrån det visade sig en måttlig konsumtion av rött vin reducera risken för NAFL med 50%. Det var hos individer som drack ett glas vin per dag. Sambandet fanns kvar även efter att man tagit hänsyn till ålder, kön, ras (översättning av "race" som är vanlig term i amerikansk forskning), utbildning, inkomst, kost, motion, BMI och andra markörer för hälsa.

Öl och sprit gav fettlever.....Ett glas rött vin kan minska risken för fettlever

I studien såg man inte någon reducerad risk för fettlever hos de som istället för rött vin drack öl eller sprit. Tvärtom ökade måttligt bruk av öl och sprit risken för fettlever (NAFL) med fyra gånger.

Alkohol även i måttlig nivå verkar med andra ord vara skadligt för levern medan något i rött vin kompenserar för detta samtidigt som det ytterligare reducerar risken. Det kan därför tänkas att något annat ämne än alkohol i rött gav det positiva resultatet.

Resveratrol bra för vår hälsa

Rött vin är rikt på antioxidanten resveratrol. Tidigare studier pekar på att resveratrol kan vara bra för vår hälsa och förebygga sjukdomar. Det handlar om övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Om rött vin är bättre för levern än öl och sprit vid måttligt bråk kan det tänkas vara resveratrol som står för effekten.

Det är emellertid inte nödvändigt att dricka rött vin för att få i sig resveratrol. Resveratrol finns även i röd druvjuice, russin, jordnötter och röda druvor. Nivåerna av resveratrol i ett glas rött vin är inte större än det lätt går att få från andra livsmedel. Det är därför olyckligt att mer eller mindre all forskning associerad till resveratrol görs avseende rött vin.

Ett glas rött vin kan minska risken för fettlever

Te och grönt te

Grönt te kommer från samma planta som te men bladen dödas snabbt vilket bevarar fler högvärdiga näringsämnen. Grönt te är kraftigt antioxiderande och skyddar mot en lång rad olika sjukdomar så som bl.a. flera cancersjukdomar. Grönt te kan underlätta viktnedgång.

Grönt te görs av bladen från Camellia sinensis precis som vanligt te, men bladen dödas snabbt.

Genom att bladen dör snabbt bevaras många av de nyttiga ämnen. Kinesisk grönt te har dödats med varm luft från en ved eld medan ånga används i Japan.

Camellia sinensis växer vilt i Sydostasien och odlas kommersiellt till största delen i Kina, Kenya, Indien, Kina, Japan, Ceylon och Java.

Grönt te ökar metabolismen och kan underlätta viktnedgång och öka uthålligheten.

Dricker du inte redan grönt te är det troligen det livsmedel som du kan börja äta som kan förbättra din hälsa mest. Grönt te slutar man inte att dricka.

Te är torkade blad från Camellia Sinensis

Drycken vi får från de torkade bladen av Camellia Sinensis när de läggs i varmt vatten är vad som kallas te.

Flera sorters te efter färg

Te kan delas in i flera varianter beroende på vilken färg de torkade bladen eller det färdiga teet får. Det som skiljer sig mellan teerna är bl.a. hur mycket de oxiderat, d.v.s. ämnen i bladen har reagerat med luftens syre.

Ju mer tebladen har oxiderat desto mindre finns kvar av de antioxiderande polyfenolerna. Antioxidanterna förbrukas under oxidationen. Ju mer oxiderade tebladen är desto mer koffein kommer de att innehålla. Svart te är mest oxiderat medan grönt te och vitt te är mindre oxiderade.

Svart te

Den svarta varianter förädlas fram genom att bladen efter att de plockats får torka något, men inte fullt tills de är torra, i sol eller halvskugga.

Under torkingen sker en nedbrytning av ämnen i bladen genom att de enzymer som naturligt finns i växtcellerna frigörs. Bladen rullas sedan och sprids ut i ett mörkt och fuktigt rum.

Under den här tiden sker ytterligare kemiska processer där ämnen i bladen oxiderar. Oxideringen ger bladen en kopparbrun färg.

Oolong te

Oolong te bereds på samma sätt som svart te men oxideringen avbryts innan den är "klar". Typiskt efter två till tre dagar.


Precis som grönt te kan oolong te ha en god antioxiderande verkan, men få studier beskriver effekten av vitt te. Genom att en längre oxidationsprocess sker bör mängden av antioxidaterna vara lägre.

Oolong betyder svart drake. Enligt en legend blev en lantbrukare bort skrämd från de torkade tebladen. När han återvände några dagar senare hade bladen oxiderat av solen. Därmed hade den svarta drakens te skapats.

Grönt te

När grönt te tillverkas ångas bladen (den japanska metoden) eller hettas upp med varm luft från en eld (eldas). Värmen stoppar enzymernas aktivitet i bladen. Bladen dör snabbt.

Den snabba döden bevarar de fenolföreningarna som står för den positiva effekt.

Gult te

Gult te tillverkas på samma sätt som grönt te men får torka under en något längre tid. Gult te har betydligt sämre antioxiderande verkan.

Vitt te

Bladen till dyrt vitt te skyddas mot solljus. Utan ljus bildas inte klorofyll och bladen blir vita. I övrigt liknade tillverkningsprocessen den för grönt te i mycket.

I vilken mån vitt te påverkar hälsan är osäkert. Färre studier finns än för grönt te.

Te från Kina, Indien, Ceylon och Java

Camellia sinensis växer naturligt i stora delar av Sydostasien. Under mitten av 1800-talet försökte det Brittiska Ostindiska Kompaniet att odla te i Indien. Robert Bruce utsågs som ansvarig för projektet och kom att intressera sig för kommersiell odling av det inhemska vilda teet.

Bruce ansåg att dessa skulle trivas bättre i klimatet. Han samlade in flera sorter och byggde upp stora odlingar av dem. Högre upp i kompaniet var man emellertid skeptiska och menade att smaken var sämre, vilket kan ha haft mer att göra med torkningen.

Bruce förlorade sitt arbete. Istället smugglade man ut 12 000 plantor från Kina. George Williamson som tog över efter Bruce kom fram till att Bruce hade haft rätt. De inhemska varianterna var lättare att odla och gav när de föräldades korrekt ett bra te.

Den sort som odlas idag i Indien är Camellia Sinensis var. Assamaica. Camellia Sinensis var. Assamaica odlas även i Ceylon och på Java.

Idag odlas det mer te av Camellia Sinensis var. Assamaica än av Camellia Sinensis.


Ch'a Ching

Under 800-talet skrev poeten Lu Yu boken Ch'a Ching som fortfarande är det stora standardverket över te. Boken var till ovärderlig hjälp långt senare när britterna skulle lära sig hur deras Indien te skulle föräldas, odlas och torkas.

Rosenrot

Rosenrot (Rhodiola rosea L.) tillhör familjen fetbladsväxter. I Sverige växer rosenrot i torrsand i de svenska fjällen, Hälsingland, Norrbotten, Bohuslän och odlas på Öland. Utomlands förekommer den särskilt i de arktiska områdena i Asien. Rosenrotens rötter doftar rosor vilket förklarar namnet.

Medicinskt anses rosenrot vara en adaptogen, d.v.s den hjälper kroppen att anpassa sig och hantera stress. Termen är långt ifrån entydig, men rosenrot har visat sig innehålla antioxidanter, verka centralstimulerande och öka fysiskuthållighet. Rosenrot tros även verka immunstimulerande. Immunstimulerande eller centralstimulerande örter bör användas tillfälligt och kan ge motsatt verkan efter längre tidsanvändning.

Utbredning och odling i Sverige

Rosenrot är flerårig och kan bli upp till tre decimeter hög. Vanligen växer flera tillsammans i små dungar. Rosenrot är vanlig i de svenska fjällen men förekommer mer sällsynt i Hälsingland, Norrbotten och Bohuslän. Bra odlingsmark inkluderar fuktig mark vid klippor. Den förekommer inte bara vild utan odlas på Öland.

Rosenrot är ett kosttillskott

Rosenrot (Rhodiola rosea), ginseng och shisanda (Shisandra chinensis) har beslutats vara kosttillskott av Läkemedelsverket. För att detta ska gälla får inte medicinska påståenden göras.

Rosenrot har intressant nog en tradition som kosttillskott. Rötterna innehåller en hel del C-vitamin och förr åt man dem stekta eller kokta som grönsak.

Bristsjukdomar och stärkande örter

Det var förr mycket vanligt med långvariga bristsjukdomar. Viktiga orsaker var en dålig kost, slitsamt arbete och outvecklad sjukvård. Särskilt mot slutet av vinterhalvåret var risken för näringsbrist hög. Stärkande örter på våren som gav C-vitamin och andra vitaminer fyllde på förråden. Andra växter som använts förutom rosenrot inkluderar brännässlor och björksav. Särskilt brännässla är inte bara rik på näring utan kan enkelt torkas och användas under vintern.

Infektionssjukdomar blev också då vanliga i spåren efter näringsbrist. Rosenrot som är rik på vitaminer och antioxidanter, och dessutom verkar lätt stimulerande bör ha varit användbar. Särskilt som rosenrot kanske även är lätt immunstimulerande.

Traditionell användning av rosenrot

Den grekiska läkaren Dioscorides blev först 77 e.v.t. med att dokumentera medicinska effekter hos rosenrot i boken De Materia Medica. Linné namngav den långt senare till Rhodiola rosea och rekommenderade den mot hysteri, bråck, svårmod, huvudvärk och impotens.

Traditionell medicinsk användning av rosenrot inkluderar även som stimulant, vid vandring på höga höjer och som stärkande medel vid sjukdom och svaghet. Rosenrot används i Asien mot influensa och förkylningar. Mongolerna sägs ha använt den mot tuberkulos och cancer.

Tyskarna beskrev under 1700-talet att rosenrot kan vara effektivt mot smärta, huvudvärk och bråck.

Modern forskning

1961 hittade Ryssen G.V. Krylov rosenrot i södra Sibirien. Hans forskning kom att peka på att rosenrot i någon utsträckning skyddar djur och människor från skadeverkningar av stress, gifter och förkylning.

Mer än 200 studier har idag gjorts på rosenrot. Egenskaper som har beskrivits pekar på att rosenrot kan ha effekt vid långvarig trötthet och stress, svag syresättning och oxidativ stress. Bakom egenskaper tros en centralstimulerande effekt finnas, en hög halt av antioxidanter och kanske att rosenrot stimulerar immunförsvaret.

Rosenrot är stimulerande och antidepressiv

Tidigt pekade forskning på råttor att rosenrot i små och medelstora doser verkade centralstimulerande. Råttor som fick rosenrot orkade simma längre tid. Större doser kan istället verka lugnande.

Studier på hjärnan visar att rosenrot stimulerar nor-adrenalin, dopamin och serotonin (monoaminerna). Även nikotinreceptor påverkas. Forskning pekar på att de aminosyror som bygger upp signalsubstanserna lättare kan passera genom blod-hjärna-barriären.

Att rosenrot kan vara en mild stimulant kan ligga bekom en användning som potensmedel och mot dåligt minne.

Rosenrot som centralstimulant

Den svaga centralstimulerande effekten är studerad och bekräftad på människor. En del kan få en ganska potent stimulerande verkan. Den kan därför vara till hjälp vid kronisk trötthet. Det finns studier som visat att rosenrot tillfälligt kan höja den intellektuella prestationsförmågan, t.ex. vid examensskrivningar. Monoaminer, som dopamin, serotonin och nor-adrenalin, vilka påverkas av rosenrot har inflytande på vårt humör och rosenrot beskrivs ofta även ha en stämningshöjande verkan.

Exakt vad den centralstimulerande effekten beror av är dåligt beskrivet. Dock tror man att rosenrot motverkar COMT. COMT är ett enzym som inaktiverar dopamin, adrenalin och noradrenalin. Mindre COMT innebär mer av dessa signalsubstanser vilka alla är stimulerande.

För ökad uthållighet

Ett antal studier har genomförts där rosenrot visat sig tillfälligt kunna öka den fysiska prestationsförmågan. Studier pekar även på att rosenrot kan snabba upp återhämtningen. Rosenrot används även ganska ofta vid styrketräning för att motverka trötthet.

En teori, som det finns en del stöd för, är att rosenrot förbättrar energiomsättningen via ATP och kreatin. Det kan i så fall vara av värde vid både styrketräning och konditionsträning. Någon garanti för att effekten av rosenrot inte försvinner vid regelbunden användning om den märks finns knappast inte oavsett typ av träning eller dos.

Rosenrot för minne och potens

Den stimulerande effekten på dopamin kan tänkas motverka dåligt minne hos äldre liksom försämrad potens. Att rosenrot innehåller antioxidanter kanske också det motverkar demens liksom andra livsmedel som grönt te, frukt och grönsaker.

Rosenrot och immunförsvaret

Det anges ofta att rosenrot har en stimulerar immunförsvaret. Detta gäller ett stort antal örter. Entydiga "bevis" finns inte.

För immunstimulerande preparat gäller generellt att de ska användas tillfälligt. Efter längre tid kan de istället få en motsatt verkan.

Aktiva ämnen

Rosavin, rosarin och rosin är tre ämnen som finns i rosenrot men troligen inte i några andra växter hemmahörande i Rhodiola. Dessa ev. tillsammans med några till tros stå för den stimulerande effekten.

Flera typer av antioxidanter finns. Det gäller p-tyrosol, organiska syror som bl.a. gallsyra och olika flavonoider.

Biverkning och risker med rosenrot

Rosenrot har låg giftverkan och biverkningarna är få. En del kan känna att de får överskottsenergi i vilket fall dosen bör minskas. Lider man av någon särskild sjukdom bör särskilt undersöka vilka risker med rosenrot som kan vara aktuella för den sjukdomen.

Rosenrot har både en stimulerande verkan på centrala nervsystemet och möjligen immunförsvaret. Detta innebär att den endast ska användas under begränsad tid. Effekten kan annars bli den motsatta. Rosenrot bör inte kombineras med MAO-hämmande läkemedel eller växter.

Rosenrot kan ge intensiva drömmar. Rosenrot är olämplig för personer som lider av bipolära sjukdomar eller som har drabbats av mani eller någon typ av psykos. Rosenrot kan öka risk för mani i samband med behandling med antidepressiva läkemedel. Rosenrot kan förvärra psykoser och paranoia.

Rosenrot tros påverka energiomsättningen i cellerna. Om du lider av diabetes bör rosenrot endast användas med försiktighet.

Rosenrot vid graviditet och amning

Rosenrot ska inte användas om man är gravid eller ammar eller av barn.


Monday, May 26, 2008

Frukt och grönskaker viktigt för att prestera i skolan

Återigen har det visat sig att barns kost påverkar deras prestationsförmåga i skolan. Allmänt vedertagen nyttig kost visade sig vara associerat till bättre resultat i skolan. Särskilt var mer av frukt och grönsaker liksom färre kalorier från fett bra.

En dålig kost hos barn ger övervikt och tidiga tecken på diabetes. Hur kosten påverkar prestationen har också studerats tidigare men ofta med fokus på ett enskilt näringsämne. Resultat har t.ex. pekat på att omega-3 från fet fisk är viktigt för barn och ungdomars kognitiva förmåga. Den nya studien utnyttjade tidigare kunskap genom att identifiera specifika faktorer i kosten som var intressanta att studera.

DQI-I räknades ut för varje student

Forskarna vid University of Alberta, Kanda, undersökte vad 5200 studenter i femte årskurs åt för kost. Dessutom tittade man längd och vikt för varje student liksom sociodemografiska faktorer. Med frågeformulär fick man fram varje students kost från rekommenderade matgrupper, energi och näringsintag. Från detta räknade de ut Diet Quality Index-International (DQI-I) som ett mätvärde på kostens kvalitet.

DQI-I anger i vilken utsträckning nödvändiga livsmedel och näringsämnen essentiella för en nyttig kost uppnås. Det handlar om frukt, grönsaker, sädesslag, kostfiber, järn, protein, C-vitamin, kalcium m.m. Intag av mer onyttig mat t.ex. mättat fett, salt och tomma kalorier speglas också i DQI-I.

Nyttig kost viktigt i skolan

Forskarna lät sedan studenterna göra ett test för att utvärdera deras akademiska prestationsförmåga. Däribland behövde studenterna läsa olika material för att sedan skriftligen besvara frågor om texten. Samband mellan akademisk prestationsförmåga och indikatorer i DQI-I kunde sedan tas fram.

Studenter med hög DQI-I löpte signifikant lägre risk för att misslyckas i testet än övriga. Risken var 41% lägre jämfört med de studenter som hade sämst DQI-I.

Frukt och grönsaker ger begåvande elever

Särskilt visade det sig att en kost med mer frukt och grönsaker förbättrade den akademiska prestationsförmågan. Färre kalorier från fett minskade också risken för att misslyckas i testet.

Flickor presterar generellt bättre än pojkar. Det gjorde även barn från socioekonomiskt fördelaktiga familjer. Barn som gick i skolor och bodde i rika områden presterade också de bättre.

hoodia tuggummi

Läs mer:

Sunday, May 25, 2008

Guarana (Paullinia cupana)

Guarana är ett frö rik på koffein och den har traditionellt använts av indianstammar i Sydamerika. Guarana gav extra energi inför jakten. Idag är guarana en trendig tillsats i energidrycker och säljs som kosttillskott över hela världen.

I både Syd- och Nordamerika är naturligt stimulerande växter, med koffein och ämnen nära besläktade med koffein, en del av både den traditionella och moderna kulturen. De vanligaste är yerba mate, yaupon och guarana som är besläktade med varandra.

Guarana (Paullinia cupana)

Guarana växer i regnskogen i Venezuela och norra Brazilien. Fröna i guaranas små frukter är mycket rika på koffein och verkar stimulerande och urindrivande. Traditionellt har de använts av indianstammar som Tupi och Guaraní. Stammarna drack guarana innan jakten för extra energi. Inom läkekonsten användes guarana mot magbesvär och trötthet.

Från ursprungsinnevånarna i Sydamerika har guarana spridit sig ut i världen. En användning av guarana är som bantningsmedel. Guarana kan säkert ha en sådan verkan eftersom koffein som det är välkänt för koffein som guarana innehåller rikligt av.

Guarana kan vara bra för hälsan

Liksom många andra växter finns det studier som pekar på att guarana kan vara nyttigt. En studie pekar på att guarana gör blodet mer lättflytande och därmed kanske förebygger stroke och hjärtattack. Andra studier har visat att guarana innehåller antioxidanter.

Samtidigt kan det finnas risker med höga doser av koffein och försiktighet är därför att alltid klokt.

Yaupon (Ilex vomitoria) är besläktad med guarana

Ilex Vomitoria växer längs Golfkusten från Texas ner till södra Florida. Både indianstammar i området plockade den medan andra stammar vandra långa streckor för att plocka det årliga lagret.

Av Ilex Vomitoria gjordes yaupon, den svarta drycken, som var en del av indianstammarnas reningstirualer. Ilex Vomitoria är nära besläktad både med yerba mate och guarana. Bladen innehåller koffein och de kan användas för att göra ett te som är mycket lika yerba mate i smaken. De röda bären ger upphov till illamående vilket förklarar namnet Vomitoria.

Reningsritualer med yaupon

Reningen av kropp och själ var central bland de nordamerikanska indianernas religiösa föreställning. Rening var tänkt att hjälpa till att koncentrera tankarna mot den stora anden.

Ritualerna kunde inkludera fasta och bastu. I områden där Ilex Vomitoria växte kom yaupon att bli en del av ritualerna. De finns beskrivna bl.a. av handelsmannen Jonathan Dickinson som blev strandad i östra Florida 1699. Han hamnade hos Ais-stammen. Under tre dagar drack indianerna yaupon medan de fastade och dansade.

General Oglethorpe drack yaupon med Creek-indianerna i samband med att fredsavtalet 1739 skrevs under. Catawba indianerna använde yaupon mot mentala problem medan den var en rituell del av Choctaw-indianernas andliga resor.

Guarana i energidrycker och godis

Extrakt av guarana förekommer i allt fler läskedrycker och särskilt de som kallas för energidrycker. I energidryckerna kombineras flera ämnen som tros kunna öka fysisk- och psykiskenergi. Extrakt av guarana förekommer numera också i godis, halstabletter m.m.

Ginkgo, Ginkgo biloba

GINKGOFAMILJEN Ginkoaceae (namnet härlett från ett japanskt namn för trädet, "silverplommon", syftande på frukten) Ginkgoträden dominerade vegetationen för ca 200 miljoner år sedan, innan barrträden och de lövträd som vi känner i dag hade utvecklats Många ginkgoarter är kända som fossil. Endast en art har överlevt in i vår tid. Förökning sker genom frö, som alltid importerats, mera sällan genom ympning.

Ginkgo Ginkgo biloba (tvåflikigt blad) påträffades av européer först i Japan, men är ursprunglig endast i Kina. Det första ginkgoträden i England var det gamla exemplaret i Kew, planterat 1761 och ännu i dag vid god hälsa. Stora träd i odling är omkring 30 m höga men från Asien finns uppgifter om mycket stora exemplar Det sannolikt största, kända exemplaret växer nära berget Yongmun, några mil öster Sydkoreas huvudstad Söul Det är 61 m högt och har en omkrets av 14 m. I Sverige växer ginkgo bäst i zon 1 även om arten kan härda ut i varmare lägen även i zon 2 Landets högsta exemplar fanns i Lövegrenska trädgården i Lund och var tvåstammigt och nära 25 m men halverades under en höststorm 1982 Ett träd i DBW:s trädgård i Visby är över 15 m. Ett träd i Lunds botaniska trädgård är ca 17 m. Flerstädes i Malmö finns ganska stora träd i god växt. På Nygatan i Trelleborg finns ginkgo som gatuträd. De 68 exemplaren är ca 6-10 m höga och befinner sig i god växt. Ginkgo är mycket tåligt och nästan det enda träd som kan växa bra i de konstlade kanjonbildningarna mellan de amerikanska skyskraporna. Frukterna på honträden är illaluktande när de blir övermogna. 5-9-28 m. (text: Träd i Nordeuropa av Alan Mitchell)
Det har spekulerats en hel del om detta träds namn och historia - det skulle ha dött ut om inte buddhistmunkarna hade planterat det i sina tempelträdgårdar; mongolerna förde det söderut från Nordkina; trädet lär växa vilt någonstans i Japan osv. Så mycket är i varje fall klart att vi här har att göra med ett träd som redan tidigt räddades från att gå sin undergång till mötes just av människan och som är omsvept av allehanda mysterier.
Sanningen kom i dagen först när den kinesisk-amerikanske botanikern Hui-li introducerade den gammalkinesiska litteraturen i ämnet i Västerlandet. Hui-li tog itu med att undersöka alla de gamla sägnerna och dikterna ur botanisk synvinkel och lyckades därmed få fram många nya uppgifter om gamla kinesiska växter. Därmed klarade han också i ett enda stort svep upp ginkgons mysterium.
I den äldsta kinesiska litteraturen finner man inga notiser om ginkgon, men sedan den kinesiska kulturen på 1000-talet e.Kr. trängt söderut ner till ginkgons domäner börjar notiserna komma om detta träd, ibland så klara att man kan slå fast exakt när och hur trädet började odlas. Det finns till exempel en historia om hur ett exemplar av yah chio (ordagrant `ankfot', på grund av bladens form) hämtades från skogen och överlämnades till kejsaren. De första frön som alstrades av detta träd (3 eller 4. stycken) överlämnades under stora ceremonier till kejsaren i en kopp av guld (omkr. 1060 e.Kr.). Senare samlades massor av frön in ute i skogarna och trädet blev en vanlig syn i denna del av Kina och spred sig så småningom över hela landet. Träden planterades inte bara som som prydnadsträd utan också för frönas skull; dessa rostades och åts. Namnet ändrades snart till yin hsing, `silveraprikos', detta på grund av fröhöljets silverglans. Ginkgon finns avbildad också på kinesiska teckningar och målningar från denna period. .

Trädet kan bli mycket gammalt och gamla exemplar är ofta föremål för dyrkan, inte därför att de är ginkgoträd utan helt enkelt därför att de är så gamla. Kinesisk och japansk folktro hävdar att ginkgoträden kan använda eld, en tro som stärktes ytterligare efter den svåra jordbävning som år 1923 ödelade Tokyo. Den gången förstördes massor av byggnader av en väldig eldsvåda, men ett viktigt tempel, som omgavs av mängder av ginkgoträd, överlevde oskatt. Det sägs att grenarna och bladen avsöndrar fuktighet när de hotas av eld. Påståendet verkar tvivelaktigt, men faktum är att ginkgo-träd planteras i stor skala i Östasien just av detta speciella skäl.
Japanerna importerade tidigt ginkgon från Kina, så tidigt att man finner mycket gamla exemplar där. Den förste västerlänning som såg en ginkgo var den tyske botanikern Kaempfer, som påträffade ett odlat träd i närheten av ett japanskt tempel. Han döpte trädet till 'gingko'. Namnet godtogs av Linné, som lade till det triviala `biloba', och det namnet har trädet fått behålla.
Länge visste ingen människa vad detta `ginkgo' egentligen betydde, eftersom ordet var okänt i samtliga österländska språk. Forskningar har emellertid givit vid handen att de olika sätt varpå de kinesiska ideogrammen uttalas, plus det faktum att man på den tiden använde flera olika system för att transkribera kinesiskan, har lett till ordet ginkgo som en förvrängning av yin hsing (se ovan).
Numera vet man att trädet förekommer också i vilt tillstånd. År 1916 rapporterade den amerikanske forskningsresanden F. Meyer att han stött på trädet i en dal i Östkina söder om Yangtsikiang, men den gången vägrade man att tro honom. Senare har emellertid kinesiska botanister kunnat bekräfta att trädet förekommer också i vilt tillstånd, och det är glädjande att tänka sig att trädet alltså fortfarande inte är utdött som vildform.
Hur det kom att införas till Europa är inte helt klarlagt. Det äldsta exemplaret här är sannolikt det som står i botaniska trädgården i Utrecht i Holland och som fördes dit från Japan år 1730. (text: Trädens Rike av B.K. Boom & H. Kleijn)
(bilder Cor Kwant )

Friday, May 23, 2008

Ginkgo Biloba, kapsel

Ginkgo Biloba För behandling av långvariga symtom hos äldre människor såsom minnesbesvär, svårigheter att koncentrera sig, yrsel, öronsusningar och trötthetskänsla, sedan läkare konstaterat att annan allvarlig sjukdom inte föreligger. Aktiva beståndsdelar: Ginkgo biloba.

Godkänd indikation: Naturläkemedel för behandling av långvariga symtom hos äldre människor såsom minnesbesvär, svårigheter att koncentrera sig, yrsel, öronsusningar och trötthetskänsla, sedan läkare konstaterat att annan allvarlig sjukdom inte föreligger av Ginkgo Biloba.

Innehavare av godkännande för försäljning av Ginkgo Biloba: Jemo-pharm A/S, Stege, Danmark.

Ombud: EFI AB, Karlstad.

Godkännandedatum: 1998-05-26.

Thursday, May 22, 2008

Ginko Biloba - Ginkgo Biloba

Ginko Biloba har snabbt blivit en av de mest välkända örter för sina egenskaper att öka blodflödet i kroppen, detta medför i sin tur en hel del andra effekter. Ginko sägs förbättra minne och hjärnfunktionerna eftersom blodflödet till hjärnan ökar och det skapar en effektivare näringstillförsel och syresättning, reaktionstiden förbättras, det förbättrar metabolismens effekt och diverse andra kroppsfunktioner genom sin blodflödande effekt. Ginko ger en boost av energi, och är en kraftig antioxidant, precis som te. Ginko har sitt ursprung i Kinas traditionella medicin. Använd aldrig Ginko i samband med blodförtunnande medel. Vill du läsa mer om Ginko Biloba kan du göra det här: Ginko Biloba